emily

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön

Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling, vi ska alla en gång dö...

Jag vet vad jag kan skriva och inte. Men det går inte. Orden fastnar inuti mig istället för att skrivas ner här. Det enda jag vill är att du ska bli glad igen, inte sitta ensam och vara ledsen. Men det är out of my hands nu, och just därför, har jag verkligen ingenting att skriva.