emily

Här kommer ett relativt seriöst inlägg till skillnad från de andra jag skrivit på senaste tiden :) Det är en svenskatext som jag skrivit som träning för nationella provet. Orkar inte ladda upp bilden som nämns i texten, men den består iaf av en högklackad sko som trampar i sanden men lämnar ett vanligt fotavtryck efter sig. Temat är hur föräldrar påverkar sina barns framtid, och det var ett blogginlägg som skulle skrivas, så då tänkte jag: varför inte publicera det här?

Personlighet - genetiskt betingat eller uppfostran?

Det är få människor som tror att föräldrarnas uppfostran inte formar barnens personligheter alls. Hur mycket de formas är däremot extremt omdiskuterat. Vissa forskare anser att personligheten till stor del beror på de gener vi föds med. Jag skulle vilja säga, att det är tvärtom.
 

Personligheten är en produkt av de erfarenheter och upplevelser vi har, framförallt som barn, eftersom vi är som lättast att påverka då. Att ett barn går i förälderns fotspår, väljer samma yrke eller levnadssätt, tror jag är slutskedet av denna utvecklingsprocess med föräldrarna som förebilder. Det är inte heller ovanligt att barnet väljer en helt annan väg, oftast mot föräldrarnas vilja. Det kan också ses som ett led i den processen, eftersom barnet då klart tar ställning mot föräldrarna, något som är ett tecken på sökande efter uppmärksamhet.

I många av samhällets extrema grupper ser vi tydliga tecken på hur uppväxten format den nuvarande individen. Exempelvis berättar den forna nazisten Johnny om detta, i artikeln "En avhoppares berättelse". Den grupp han sökte sig till bestod av en stor grupp vilsna, arga och missförstådda pojkar. Forskning visar, att de nazistiska grupperna består till stor del av individer som växt upp med våld eller missbruk, precis som Johnny själv. Dock så anser jag att det är lika vanligt att medlemmarna i dessa grupper under sin uppväxt haft en enorm längtan efter uppmärksamhet. Därför delar jag upp dessa vilsna människor i två huvudgrupper. En grupp, som växte upp med någon form av våld, hot eller extremt hat i sin omgivning. Många i denna grupp är troligtvis barn till missbrukare, eftersom dessa har lätt att lösa problem med våld. De barnen utvecklar ett enormt hat mot samhället, men kanske framförallt mot dem själva.

Den andra gruppen är de som växt upp med föräldrar som under barnets uppväxt inte alltid funnits där för att ge den uppmärksamhet ett barn behöver. De kanske är bortresta mycket, eller helt enkelt inte vet hur mycket man "bör" bry sig om ett barn. Det finns många aspekter som kan diskuteras i denna fråga. Framförallt vill jag poängtera, att ett uppmärksamhetssökande barn inte behöver tyda på dålig uppfostran. Här tror jag att gener och anlag spelar in. Vissa människor föds med ett större behov av uppmärksamhet än andra, utan att på något sätt vara sämre för det.

Som förälder är man konstant rädd för att göra fel, eftersom media aldrig låter oss glömma hur viktiga föräldrarnas handlingar är för barnets framtid. Denna rädsla tror jag dock i de flesta fall, är obefogad. Ett barn som växer upp i en kärleksfull familj, har goda möjligheter att klara sig bra i världen. Det kommer alltid att finnas problem, men ett barn som under sin uppväxt blivit behandlad med kärlek och respekt, kommer att finna verktygen för att övervinna dessa problem och utvecklas vidare som människa.

Bilden föreställande skon och fotavtrycket representerar förändring för mig. Så därför uppmanar jag er alla: Om du träffar på någon av dessa människor, som redan hamnat fel i livet - använd all den respekt och förståelse som du kan uppbåda. Det är med mänsklig respekt och logiska resonemang, inte utfrysning och bestraffning för tidigare handlingar, som vi bör välkomna dessa människor in i samhället igen. Det är aldrig för sent att förändras - så varför inte börja nu?