emily

Ibland blir jag överväldigad av hur otroligt mycket jag älskar hästar. Eller, kanske inte just hästarna... Men hela hästvärlden, ridsporten, är så otroligt stimulerande, roligt, underbart, spännande och intressant att jag nästan har svårt att förstå hur folk inte kan vara intresserade. Jag tror att alla skulle älska det om de bara gav det en chans (på allvar. jag är medveten om hur naivt det är, men djupt in i mitt hjärtaq så tror jag fortfarande det). Jag tror att alla mår bra av hästar.

För mig är det en värld där jag kan glänsa. Det är kaxigt att säga, men jag är faktiskt bra på det. Jag har alltid haft god hand med djur, och det i kombination med en övernaturlig envishet har gjort mig till en rätt bra ridlärare, en skicklig tävlingsryttare och en hästmänniska med kunskaper som räcker för det mesta.

Jag älskar känslan av att sitta upp på en ny häst. Försöka hitta problemområden, försvarsmekanismer, styrkor och svagheter. Att sluta ögonen och bara känna om hästen går rent. Prova att böja, ställa, öka, minska, stanna, kartlägga beteenden och ovanor.
Samtidigt, är det fan bättre när man sitter upp på sin egen häst.En av de där gångerna när allt bara flyter, allt känns enkelt. Man ökar, samlar, gör den ena svåra saken efter den andra och det bara faller på plats och funkar, samtidigt som takten, rörelsen, är så välbekant att man lika gärna kunnat rida i sömnen. Det där välbekanta, den känslan av samstämmighet - det finns inget bättre.

Nu romantiserar jag rätt mycket. Det finns dagar när regnet öser ner, hästen är lerig, ridningen går bajs, hästen bockar och allt jävlas.

Men de dagar när det stämmer - de är värda allt.














Min vackra Ella. En ängel vissa dar, ett monster andra. Men hon lämnar ingen oberörd.









 

Min underbara, underbara Silja.
Finns inte ord att beskriva
 den hästen :)























Kärlek ♥