emily

Tänka att det enda jag skriver om här på bloggen är mina egna funderingar. Jag har ytterst lite om restrerande världen. Det kan i och för sig grunda sig i mitt ointresse av resten av världen.

Sitter nu framför min lilla dator. Brevid mig står en urdrucken tekopp och bakom mig ligger 3 timmars rapportskrivande som inte var särskilt produktivt. Jag ska alldeles strax gå ut i stallet för att ta hand om min häst. 

Och då slog det mig - är det här mitt liv?  

Det kan bero på att Lars Winnerbäcks melankoliska stämma ljuder i bakgrunden, men helt plötsligt blev jag bara deppad.. Är det såhär mitt liv ska vara? Ett dåligt gjort jobb, slut på något bra och en massa måsten i framtiden?

Det där om något var kanske överanalyserande, men melankolin slog till som en tegelsten i huvudet och jag vill bara gömma mig...