Low.
Det kallas tvivel,
de där som stör
Ja det kallas för
en klump i magen
och ett konstigt humör
Jag saknar Silja så mycket. Det har snart 1 år och 9 månader sen jag sålde henne och jag saknar henne som om det vore igår. Eller, nu ljög jag. Första tiden saknade jag henne inte alls. De första 4 månaderna efter att jag sålde henne gjorde jag ALLT, utom att sakna henne. Mina kompisar kallar det min vilda period, jag kallar det förnekelse. Efter det vågade jag börja sakna henne. Och då saknade jag henne hela dagen, varje dag. Nu, snart 1 år och 9 månader senare saknar jag henne inte hela dagen, varje dag. Men dom stunder när jag saknar henne, så känns det exakt likadant som då.
Men sorgen gör en mänsklig. Jag lever, alltså känner jag. Punkt.
Kommentarer
Postat av: Evelina
den där klumpen av saknad eller skuldkänslor känner jag igen.. vi får finnas och förstå varandra.
vi leveR!
Trackback
