emily

Jag saknar min Silja. Inte på det där skrikande, ekande tomma sättet som tidigare. Men det är en liten bit av hjärtat som inte riktigt hänger med, en liten bit som följer med en liten brun ponny någonstans i Östhammar.. Såna här dagar hade det varit så  underbart att bara kunna hålla om henne, fara ut en sväng i skogen och låta hennes mjuka rörelser torka tårarna och lindra sorgen, få känna hennes varma andedräkt när hon blåser en i ansiktet...