We will still be, friends forever..
Jag har varit kär i den här låten sen jag hörde den för första gången.. Men budskapet har börjat tappa lite av sin charm, och är nu mer som en påminnelse om allt som kunde vart.. För jag trodde verkligen att vi skulle vara vänner förevigt. Men jag börjar förlora hoppet om iallafall några..
Och idag, som alla andra dagar, saknar jag min älskade älskade ponny så att hjärtat blöder...
Heey! typ hur längesen som helst som vi surra ju.
Hur är det nu på slutet av sommaren? :)
fan va skoj det kommer vara att träffas när skolan börjar igen. Mycket att prata om!
Sköt om dig! kram
Gud så jag håller med dig angående låten och ponnyn...
:)
Vad mysigt! :) du har slutat jobba & så?
Jag ska åka med min kusin Clara :).
fan fattar inte att vi åker imorgonbitti. Sjukt vad tiden går.. men det känns skönt med en veckas semester nu innan skolan börjar.
Längtar tills våra "surriga" lektioner ;) Kram på dig.
friends forever: visst, jag lovar för den sången kan jag fälla en tår. hur är det med dig annars? :)
Förstår dej angående ponnyn. Är det kanske så med hästar också, precis som det sägs vara med killar? Att det finns bara en "den rätta"?. Jag misstänker det. Hoppas du i framtiden kan titta på Silja och va glad över tiden du fick med henne. Jag har inte heller kommit så långt med Maja, men vem vet, kanske kommer det en dag...:) kram på dej!
