Tänk..

vad man kan bli på bra humör av att ha lektioner! Jag skrattade typ hela sista lektionen. Vi hade galoppbommar och både hästar och elever var supertaggade och frustade eller skrattade :) Kram på er alla ridelver!

i brist på annat - lite mer kärlek!

God bless the broken road,
that led me straight to you

 


Världens bästa hästar

Min vackra Ella - tänk att hon kunde sträcka lite på benen ändå!





Hon kan bjuda på facebilder också :)



 Carabus visar att han också minsann kan sträcka på benen!




Men någon face-bild kunde han inte få fram, så där stod jag för den delen... :)


hm.

Jag börjar för övrigt ha lite ångest över mitt tråkiga liv. Men inte så mycket faktiskt, vilket nästan är oroväckande med tanke på hur lite jag faktiskt gör om dagarna.

Bil!



Jag har köpt en bil :) En svart Saab 9000 från 95, gått 15 000 mil... Superfin :)







Häst, häst, häst.... (konstpaus)... HÄST

Hästar är underbart men oj så mycket tid det tar! Ändå känner jag att jag aldrig hinner med att rida så mycket eller så länge eller så ofta som jag vill. Hur detta ens går ihop fattar jag inte. Igår och idag red jag Carabus på Innertavlebanan.

Igår var det mörkt som fan och han var spänd och inte så jättekul... Han har typ kommit in i 5årstrotsen och börjat kasta upp huvudet och råspringa i övergångarna från galopp till trav. Jag känner mig som världens sämsta ryttare när han gör så!!!! Men idag jobbade jag verkligen järnet i 50 minuter (med regelbundna skrittpauser - snarare för min skull än för hans) på att få honom att acceptera tygeln, bjuda jämt i båda sidorna och komma upp lite i formen. Och nog gav det resultat! Trots att jag satt i en förhatlig hoppsadel(vilket jag inte gjort nu på typ... två år) så fick vi som in ett flyt, ett gung som resulterade i en rätt trevlig häst med bra bjudning. I hans senaste växtfas har han blivit mycket mer avlång än tidigare, vilket till viss del gör att han känns mer vuxen och kontrollerad, men också gör att han känns lite stummare i steget och inte riktigt har lika bra överrullning som tidigare. Förhoppningsvis är det bara en fas och att han sen när han sätter muskler är tillbaka till starka, luftiga SuperCarabus! :)

Och Ella då... Mitt hjärta, min kärlek och min ångest. Är det rätt att behålla henne, är hon för stor, är jag för kass, är hon normal, är hon typ världens sämsta 4åring som någonsin gått i ett par järnskor? Alla dessa frågor snurrar konstant i mitt huvud. I vanliga fall brukar jag lätt kunna slå bort alla taskiga kommentarer eller griniga nålstick från folk men när det handlar om min Ella tar det så jävla hårt. Även fast jag är medveten om alla hennes brister vill jag typ gråta och täcka henne i tjocka innertäcken bara för att ingen ska se hennes toppiga kors och rida i mörkret för att ingen ska se att hon inte kan galoppera utan att flänga med huvudet eller inte sitta upp för att folk inte ska se att hon inte kan stå still... Und so weiter. Eftersom hon är min första unghäst, som jag köpte emot mångas råd, som jag fått ta så mycket skit för så spelar hon roll. Hon spelar stor roll. Och det gör att alla taskiga eller obetänksamma kommentarer svider mer än tusen nålar, särskilt de perioder som jag själv tvivlar.

När jag hade Blondie var jag alltid omringad av Ja-sägare, bara för att hon var så himla vacker och duktig på tävlingarna. Men med Ella känns det som att hela världen är emot oss, på grund av hennes toppiga kors, utstickande höftben, hennes oförmåga till samling och hennes oförsiktiga (på gränsen till brutala) beteende.

Min häst heter Ella. Hon är ganska ful. Men hon är 4 år gammal. Hon har gått en 90 cm hoppbana felfritt flera gånger. Hon har fått 63% i en LC och vunnit över 24 andra (vuxna) hästar. Hon är inte rädd för nånting och kan hoppa ut från sin hage även fast staketet är jättehögt.


Och framförallt så liknar hon ingen annan häst i hela världen.
Min tuffa, modiga, älskade kråkunge ♥



I think we look good on each other


Älskade pojke

Nu har Magnus också fått svininfluensan och det är mycket värre att se han ha det än att ha det själv...
Får så himla ont i hjärtat av att inte kunna göra något för att han ska må bättre :( han är inne i sämsta
perioden nu, så vi får hoppas att det lägger av relativt snart. Fick leka både sjuksköterska och städerska idag
- m



Bli frisk snart!


True Blood

Den serien är så sjuuuukt bra! Så fort man kommer över sydstatsdialekten och alla porrscener (vilket är typ efter 10 min i första avsnittet) så är man hooked. Jag har sett 6 avsnitt idag, och det enda jag har i huvudet är låtslingan: "I wanna do really bad things with you"

 

Genialt!

 


Strängsprättarn Svenmarker

Jag lyssnar nu på när Magnus stämmer Idas gitarr. Det var kul - första gången. Den gången då han först sprätte av en sträng. Sen när pappa kommer hem med en ny så tar det ca 30 sekunder så sprätter den också.

M: Fan helvetes jävla *******
E: Jag tror att du gör det fel.
M: NÄE; DET GÖR JAG INTE!

Den delen var alltså lite rolig. Nu skulle det också vara roligt. Om det inte var så jävla irriterande.

(där någonstans i mitten försökte han säga att det var mitt fel som sagt fel ordning på strängarna. efter att ha blivit överbevisad typ 4 gånger gav han sig. pojkar...)

Till alla små kultingar

(känsliga läsare varnas för att scrolla ner)





Ett hett tips såhär i svinflunsa-tider: Ät inte mackor med stora frön i.
Det gör upplevelsen at spy MYCKET mer otrevlig. Jag har numer sår i halsen.




Hej världen

Nu har jag orkat dra mig till en dator... Känns lite ouppdaterat här så vi tar det väl från början.

Måndag morgon(som finns dokumenterad här nedanför) vaknade jag med en skalle av betong. Gjorde fysiskt ont att öppna ögonen. Kämpade mig ändå till jobbet. Väl på jobbet börjar jag må riktigt, riktigt dåligt. Feber, frossa, yr, illamående, nästan svimfärdig.. När jag till sist inte står ut mer går jag hem. är på väg att cykla in i en traktorkärra för att jag är så snurrig. men till sist, hemma går jag raka vägen till sängen. där ligger jag och gråter för att jag mår så dåligt och har så ont överallt. ringer mamma och magnus. när magnus kommer hem åker vi till anumark och där konstaterar mamma att jag har svininfluensa(något som staffan även var övertygad om). 

nu sitter jag alltså här på onsdag morgon och deppar över att jag missar mina lektioner :( men så mkt bergochdalbana som mitt välmående är just nu så orkar jag inte ens stå upp mer än några minuter. att då hålla lektioner blir en omöjlighet.. buhu, mina små barn :( men det är iaf erica och praktikant-pia som ska ha dom så det känns verkligen jättebra, dom är ju superduktiga! 

men nu ska jag återgå till att tycka synd om mig själv, eller till min favoritsyssla de senaste dagarna: att få magnus att tycka synd om mig. det är, på fullaste allvar, det roligaste som händer nu för tiden.  

Det där med mornar....

Väckarklockan ringer 07.25. Min väckarklocka - men inte för att jag ska kliva upp. Magnus däremot, han ska göra det. Istället snoozar han typ trehundratjugofem gånger, svarar med ett "håll tyst" när jag påpekar att han borde kliva upp(observera då att det är samma kille som gett mig snoozeförbud). När han väl kliver upp så kan inte jag sova eftersom jag är så förbannat förkyld och tung i huvudet.. Okej då tänker jag, jag lägger mig i soffan med täcket om mig. Mm, mysig morgon i sikte...

Jo jävlar. Magnus springer runt och svär, hävdar bestämt att han inte har tid att trycka på cdspelarknappen för att jag ska slippa kliva upp(det är en jävla knapp = ca 3 sek). Sedan hittar han två öl och en kladdig pet-flaska med sprit. Dessa slänger han på mitt täcke för att han, citat: "Inte har tid att ställa undan dom". Mitt påpekande att diskussionen som blev när han ställde dom på mig upptog mer tid än vad som krävts för att ställa dom i kylskåpet besvarades med ett aggressivt rop om att han "inte har tid!!!"(observera än en gång att han snoozade 25 minuter samt duschade i 20 min). Sedan fortsätter han springa runt och skrika om sitt datafodral som jag uppenbarligen borde veta vart det är. Det gjorde jag inte. Och sedan, efter att jag riktigt gosat ner mig i soffan under mitt täcke bara för att upptäcka att det internet jag brukar surfa på är avstängt och jag då alltså inte har något internet(eftersom magnus aldrig orkar fixa så att min dator funkar på deras) så skriker han om att jag måste komma och lyfta lådor åt honom. När jag gjort det springer han ut genom dörren, utan att ge mig någon hejdå-puss.

Missförstå mig inte här - han brukar vara ganska underbar. Men imorse hade jag gladeligen bytt ut honom mot en katt, en bil eller tillochmed en jävla nyckelring. En nyckelring är iallafall tyst - och inte en morgon-förpestare.


Magnus, om du läser det här vill jag även poängtera att många mornar på senaste tiden har jag packat dina grejer medans du duschat samt gjort frukost åt dig. Förvänta dig inte att det kommer hända igen!

(men efter mutor i form av nack/rygg/fotmassage alternativt lite smörande kan jag fundera på att faktiskt sluta vara sur. ursäktande sms först efter att jag påpekat saken is not enough.)

Födelsedagsfika

Idag fikade vi för att fira mig som fyller 19 på tisdag. Fett ovärd ålder men hey, det är alltid kul med födelsedagar :) Fick en tröja, en hårnätsrosett, en palstrong, lite god choklad, en klippning - och det bästa: konsertbiljetter till lars winnerbäck när han spelar här i umeå den 26 november!!!!!!!!!

Helgen har även gått i hästarnas tecken, min älsklingsBella har tävlat med Sandra på Surf, 90 cm lördag och 100 cm söndag. Det gick superbra! I 90n var hon felfri, i 100n så petade hon sista som så nesligt rullade av hållaren... Men vad gör det när man har en häst som hoppar som en gud och ser ut som att det är det bästa hon gjort på länge? Älskade pärlan, ibland är det så underbart att hon är min!


Vackraste :)


 
Peppad!



Vet inte riktigt varför hon skruvar på sig sådär.. Men men!



Det dumma petet!






vi avslutar med en bild på vackre Busen..
Vad jag är glad att jag får hålla på med båda dessa hästar!



Duktiga Matilda Nordström fotade, restrerande bilder hittar ni

på hennes hemsida: www.picasaweb.google.com/matildanordstrom


Pole?

Wow wow wow säger jag bara! Har suttit och kollat igenom en hel drös med sidor om Poledancing och blivit superinspirerad! Jag tror även att jag lyckats lura med mig Sofia på en prova-på gång, 1-0 till mig! Det bara kryper i mig och träningsabstinensen som under de senaste månaderna(host, året) har gömt sig under ett behagligt fettlager som närmast kan beskrivas som en muffinsmage snarare än snygga kurvor (okej, brösten blev större. men that's about it.) ska nu bort bort bort för jag är så peppad!!!! Som vanligt kan jag inte göra nånting normalt utan jag måste bli beroende av allt, och nu känner jag mitt träningsbehov komma, inte smygande, utan typ stormande!!! Gah, måste använda mitt presentkort och få en PT som sparkar mitt ass över randen... Åh älska träning!


Min pojkvän, fotografen.

 

En bild som vi tog helt random en måndag kväll, under vindar med typ orkanvarning...

Rätt ball, tycker jag! Dock gör den sig grymt mycket bättre i större format.


Nej, jag accepterar det inte.

Jag tycker att det är jävligt onödigt av alla människor och djur att gå och dö hela tiden. Det är inte okej!!!!!!!!!! 

Livet och garderoben

Det tråkigaste med att jobba heltid är att man aldrig få ha s.k fina vardagskläder. Antingen har man jobbkläder, hemmamyskläder eller stallkläder. Min garderob är typ helt igendammad för jag orkar liksom aldrig anstränga mig nog mycket för att klä på mig vettigt. Som nu till exempel, ligger jag i Magnus skjorta och ett par jeans. Varken snyggt eller stylish på nåt sätt!!! 

Min garderob speglar mitt liv ganska mycket nu. Jobb, stall, hemmamys. Vadå socialt umgänge? Jag har glömt bort hur man gör... 

Hörde förövrigt den roligaste kommentaren idag! Sofie kläckte ur sig:

"- Kan människohat räknas in som arbetsskada
?"

På Coop måste det fan vara möjligt! Det var som vi kom fram till - det är som att både kunder och andra Cooparbetare tror att vi i Kundtjänst finns bara för att jävlas liksom. Det gör vi inte, tro det eller ej ;)


Att ta för givet...

I ett förhållande är det väldigt lätt att börja ta varandra för givet. Man finns ju liksom alltid där! Men jag tror att om man låter det ta tid, om man får längta lite innan förhållandet startar så försvinner det problemet. Jag och Magnus umgås konstant, men fortfarande är det bästa jag vet att få krypa in i hans famn utan att hitta på något svepskäl, utan att ens behöva fråga - såsom jag kände mig tvungen att göra tidigare, innan vi blev tillsammans. Det gör att jag aldrig tar det för givet,utan njuter lika mycket varje gång ♥

RSS 2.0