emily

Finns det något mer frustrerande än att inte veta hur saker ska ordna sig? Just nu, är jag nog benägen att säga att det är det värsta som finns.

Kikar på lite hästar nu, men det känns som att inget är riktigt rätt, eller så är dom sålda.

Ska även prova rida Marias nya häst, Rasi, på torsdag och se om det är något som jag kan trivas med att rida dressyr på ibland. 

På något sätt känner jag mig ändå så himla otillfredsställd. Jag orkar inte ha en egen häst - tror jag. Samtidigt hatar jag att rida andras hästar. Och samtidigt så vet jag inte om jag klarar mig utan hästarna. Varför ska det vara så himla svårt att bestämma sig?

Den enda lösning som jag tycker känns kul nu är att köpa en typ tvååring och köra den tills jag får börja rida. Men är jag mogen för det? Svårt att säga.

Sen har funderingarna om hund kommit upp igen. Det vore fan kul. Särskilt om jag inte har någon häst.

Härdsmältan hotar att ta över min hjärna. Snart (förhoppnings) har jag iallafall körkort, det förenklar en del!