Energin, vart rymde du?
Alla äldre pratar om att det här är den roligaste tiden i hela livet typ, med balen och studenten. Och då undrar jag...
Hur fan tänker ni?
Visst kunde denna tid kanske vara rolig - om man hade tid att känna efter! Har så enormt mycket att göra hela tiden att varje tankestund är ett slöseri endast värdigt ett i-land storlek medium.
Jag vill ha ork att känna efter! Jag vill orka rida min häst! Jag vill orka vara snäll med min familj! Jag vill orka älska min pojkvän! Jag vill orka med mina 3 (!) jobb! Jag vill orka planera det sista inför balen och studenten! Jag vill orka med min ångest som kväver mig vissa dagar...
Men energin räcker inte till allt. Jag känner efter en gång per dag, precis när jag ska gå och lägga mig. Jag rider min häst typ två gånger i veckan. Jag är snäll med min familj ungefär lika ofta som jag känner efter. Jag älskar min pojkvän hela tiden men orkar endast prata om det, nästan aldrig visa det. Jag orkar med jobben, men stressar som en tok för att göra det. Jag har fortfarande varken bil, smycken eller skor till balen. Och ångesten som är svart, tung och kvävande, den stryper mig, den äter upp mig inifrån. Jag hatar min svaghet, hatar mina patetiska behov, hatar min äcklighet.
Och nu ska jag fortsätta skriva min samhällsuppgift som ska in idag. Hörde jag någon nämna ordet stress?
Men hjärtat usch att du känner så... :( Även om du inte känner själv att du räcker till så lovar jag att du i alla lägen gör de hos alla andra. Kram på dej.
Det är samlande rörelser (som du sa), men precis som många andra rörelser kan de både vara samlande och lösgörande beroende på hur de utförs och vad man kräver. :)
