I drove for miles and miles and wound up at your door

Igår kväll kom min älskade pojkvän hem. Det har varit en skön helg ensam hemma, men från lördag kväll så behövde jag verkligen honom.. Så när han kom hem kändes saker plötsligt mycket, mycket bättre. Med honom i närheten vågar jag känna efter hur saker verkligen känns, istället för att bara tränga undan och glömma. Han ger mig trygghet och stadga som ingen annan någonsin kan rubba. Och samtidigt så blir jag alldeles pirrig i hela kroppen så fort jag är med honom. Känslan att få krypa in i hans famn är helt obeskrivbar...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0